Det hela började med att vi en sommardag inte hade något att göra, och vad gör man inte då om man inte tar sitt gäng och drar till en av de gamla sommarstugorna och startar ett renoveringsprojekt? Det tyckte iallafall vi lät bra. Vi knallade till en av stugorna och började göra upp en plan, och innan vi ens hade öppnat munnarna så råkar Rasmus krascha toalettfönstret med sin fotboll.
Där gick startskottet och jag och Jonte bestämde oss för att måla om verandan med hjälp av en stor burk spackel. Skitfint, tyckte vi. Vi lyckades även dränka hela rabatten med typ 300 liter vatten då André skulle agera trädgårdsmästare. Efter ett tag tröttnade vi då vi hade hunnit med allt inklusive sänka brevlådan i den jättedjupa brunnen.
Plötsligt fick vi ett jäkla sug på mat och dryck, och André får syn på en juiceförpackning ståendes på köksbordet. Så vi tar yxan vi använde för att kasta prick på dörren med och använde den nu till att bryta upp skiten istället. Efter ett tiotal minuter kommer vi fram till att det inte kommer att gå, så vi överger stället muttrande och återvänder istället nästa dag.

När vi kommer tillbaka nästa dag så gick det upp för oss att brevlådan med post i, juiceförpackningen på bordet och bilen som nu står utanför huset med en arg familj runtom betyder att det faktiskt bodde någon i rucklet.

FYFAN vad vi sprang. Dom kom ifatt. Vi fick inte gå från gatan på en hel VECKA!

När han tittar ut från fönstret ser han en kille som sitter och har ont pga att styret åkt av när han troligen skulle åka över trottoarkanten.

Lärarinnan blev mindre glad.

Resultat: En rejäl utskällning av min lärare, hemringning till mina föräldrar, kuratorsnack etc.

Jisses vad kul! Samtidigt som de tjöt av förskräckelse så tjöt vi av skratt.